Möjlig revival av bloggen

Skriver härmed för att annonsera om att bloggen kanske får en uppryckning nu till våren.

Den som lever får se!

Bokfemman vecka 33

Veckans bokfemma var en utmaning: Nämn dina 5 favoriter - böcker eller författare. Utmaningen utfärdades av Malin och antas härmed. Måste dock påpeka att det var grymt svårt att inte härma, då jag och Malin har väldigt lika smak. Jag har försökt att vara unik och valt följande författare:

• Marian Keyes. Chicklitt-genrens drottning från Irland imponerade stort på mig med "En oväntad semester". Sedan har jag gråtit, skrattat, lusläst och lyxat med pocketböckerna. Min kille tyckte jag skulle lägga upp några böcker på vinden för att få plats med mer i hyllan. Jag vägrade.
  
  
• J K Rowling. Ledsen, men här kommer första dubletten. Joanne Rowling är den överlägset bästa fantasyförfattaren jag har läst. Hon skriver sagor som passar stora och små barn lika bra som vuxna och pensionärer. Hennes berättande röst är fantastisk, och hon är en mästare på att bygga upp trovärdiga personporträtt. Jag hoppas att denna dam inte slutar med Harry Potter, hon är så mycket mer än så.
  
  
• Oscar Wilde. Med både pjäser och böcker i bagaget är Wilde den efter Shakespeare kanske mest citerade författaren från England. De flesta kan Wildes bakgrund; bög, fängslad och död på grund av detta. Det är dock få människor som har tagit sig tid till att läsa Wilde förutom "a picture of Dorian Grey". Glöm för allt i världen inte "the importance of being Earnest" samt "Spöket från Canterville"!
  
  
• C S Lewis. Två författare i fantasygenren är kanske lite förutsägbart, men som det fantasyfreak jag är så är det väl bara att vänta. C S Lewis serie om Narnia är ett måste för alla, och den kröns enligt mig av Prins Caspian och skeppet Gryningen.
  
  
• Daphne Du Maurier. Av en enda anledning; Rebecca. Den boken väckte läsintresset hos mig på allvar.

The Rainmaker av John Grisham

Ni som tidigare har sett Tom Cruise se bajsnödig ut i the Firm kanske ryggar för namnet John Grisham. Då vill jag först meddela er om att boken the Firm kanske är 1,000 gånger bättre än filmen (det känns som att böcker brukar vara bättre än filmer, tycker ni inte?)

The Rainmaker handlar om Rudy Baylor, en advokatstudent som snart tar examen från Memphis Law School. Han har redan fått en position vid en advokatbyrå, men förlorar platsen när byrån blir uppköpt av en större advokatbyrå. Efter det så går allt fel för Rudy Baylor. Genom en kurs han tvingats ta möter han sina första klienter. Han bestämmer sig för att representera paret Black i en stämning av försäkringsbolaget Great Benefits. Plötsligt så ska Rudy Baylor, som inte ens är färdig med examen, gå upp i rätten mot den legendariske advokaten Leo Drummsold, som inte har förlorat ett mål på 11 år. Dessutom är Rudy bankrutt, arbetslös och bostadslös. Till råga på allt är Leo Drummsold orsaken till hans prekära situation; Leo tillhör nämligen byrån som såg till att Rudy fick sparken.

Boken är ruskigt bra. Nuff said. Läs nu!

(Bild från http://img.tesco.com/pi/Books/M/10/9780099179610.jpg).

Trollbunden av Jane Green

När jag läste baksidan av den här boken så tänkte jag "här har vi en chicklitt för den mogna kvinnan". Och det är det verkligen. De flesta böckerna i chicklittgenren handlar om kvinnor i åldrarna 30-35, och det är sällan som huvudpersonen är stadgad.

I Trollbunden får vi möta lyxhustrun Alice som har omformat hela sitt liv och sin livsstil efter en man som hon vill behaga. Historierna om Joes otrohet är först som viskningar, men det blir mer och mer uppenbart att något är fel. Alice tror inte att Joe är otrogen, men förhållandet knakar och en flytt till USA kan bli nytändningen förhållandet behöver. Alice får det hon alltid önskat sig - ett hus på landet - men Joe får en helt ny hustru som intresserar sig för kakbakning, trädgårdsskötsel, blombinderi och hunddressyr.

Historien är ganska platt och tråkig, utan de underhållande moment som jag gillar mest hos andra författare (Keyes, Kinsella, Maxted). Inget jag rekommenderar. Dessutom är hela boken skriven i infinitiv istället för imperfekt. För er som inte vet vad detta innebär så läs gärna denna bok som skräckexempel. Den inre dialogen blir helt platt av detta konstgrepp, med härliga inlägg som liknar: "A är förvirrad. Vill J inte ha henne längre. A går till köket och tar en kopp kaffe. Kanske har J en älskarinna? A blir ledsen. A är så ensam i det stora köket."

Huvvaligen!

(Bild från http://images.megastore.se/images/item/small/1426443.jpg).

Filosofiska söndagsklubben av Alexander McCall Smith

För er som har läst Damernas detektivbyrå-serien så är Alexander McCall Smith välbekant. Jag hade tidigare hört talas om att det fanns en annan detektivserie som författaren skrivit. Jag tyckte även namnet var intressant, tänkte att "nu får jag min filosofi-lektion som jag har längtat efter hela livet."

Filosofiska söndagsklubben är första delen i serien om Isabel Dalhousie, en chefredaktör i 40-års åldern som är ekonomiskt oberoende och vurmar för "det gamla Edinburgh". Isabelle blir vittne till ett dödsfall, en man faller från balkongen på operan precis framför henne. Polisen avskriver det snabbt som ett olycksfall, men Isabel är övertygad om att det är överlagt mord.

Jag önskar att jag kunde säga att den här boken var bra, men den är inte det. Dessutom är den inte ens en bråkdel så charmig som Damernas detektivbyrå-böckerna. Nej, det här är inget jag rekommenderar. Men den är inte så dålig att det blir en läs-inte, och det är tur det, för Alexander McCall Smith skulle i såna fall ha dalat från stjärnhimlen med ljusets hastighet.

(Bild från http://www.lauramagasin.se/Temp/imageresize/255924049.jpg).

Svinalängorna av Susanna Alakoski

Sällan har en bok fått så mycket uppmärksamhet som denna. Susanna Alakoskis debutbok vann Augustpriset och har bland annat hyllats av SvD: ”En av de mest fängslande och underhållande romaner jag har läst på många år.”

Vi får följa med finska Leena och hennes familj när de flyttar in i sin nya lägenhet. Äntligen ska de få inomhustoalett, parkettgolv, blommor på balkongen. Området befolkas snabbt av andra familjer och kallas Svinalängorna. Berättelsen beskriver ett barns utsatthet och stundtals outhärdliga ensamhet. Båda föräldrarna är periodare, alkoholister som super i veckor och sedan håller sig nyktra en tid. Varje period börjar på samma sätt, med bullar, påsen på cykelstyret, fest. Perioderna slutar i missär: Ingen mat i skåpen, inga rena kläder, utslagna vuxna som tuppat av här och där, rutor som slås sönder i vredesmod, grovt språk och slagsmål.

Jag hade redan hört mycket om Svinalängorna, om att antingen så hatar man boken eller så älskar man den. Personligen var den inget för mig. Boken var intressant så till vida att den beskriver en klasskildring och en tid som för mig är svunnen sedan länge. Dessutom svider det till när Leena upprepade gånger får "hjälp" av Soc bara för att sedan få flytta hem igen. Jag tyckte inte om språket, det var mest det. Som så många andra svenska författare så blir språket pretentiöst. Jag vet att det är många som håller med mig om det här, varför skulle annars Liza Marklund och Åsa Larsson blivit så populära? (Leif G W Persson håller inte med mig, men så skulle jag förstås aldrig läsa en bok av honom, pretentiösa gubbstrutt). Jag blev alldeles matt när jag läste boken, och förstås klämde jag fram några tårar som alltid när jag läser något riktigt sorgligt. Dock så skulle jag inte läsa om boken, den var inte tillräckligt bra. Det kan hända att min besvikelse orsakats av hypen kring Svinalängorna, men jag tror inte det. Jag föredrar böcker som går från A till B, inte från missär till missär.

Oavsett hype eller inte.

(Bild från http://www.pocketogram.se/pocketklubben/images/books_th/9100114006.jpg).

Fem personer du möter i himlen av Mitch Albom

Jag har tidigare läst "Tisdagar med Morrie" av Mitch Albom och den blev snabbt en favorit. Därför var förväntningarna höga inför denna bok som börjar med huvudpersonen Eddies död. Ed är en gammal krigsveteran som arbetar som vaktmästare på ett nöjesfält. Han krigar för sitt land, gifter sig och är aldrig någon till last. Han har bara en ånger – att han aldrig "gjorde något" med sitt liv. När han dör åttiotre år gammal i en tragisk olycka på nöjesfältet kommer han till himlen. Där möter han fem personer, några som man har känt, andra som kan ha varit främlingar. De belyser mysterierna i hans "meningslösa" liv, och avslöjar den skrämmande hemligheten bakom den ständiga frågan: Varför var jag där?

Fem personer du möter i himlen är en varm berättelse som lämnar avtryck. Den belyser ett sorgligt ämne utan att för den sakens skull vara deprimerande och långtråkig. På samma sätt som "Tisdagar med Morrie" är detta en vacker, finstämd saga med en allvarlig underton. Upplösningen var fantastisk! Jag satt på planet till Kreta och avslutade boken med tårarna sprutande. Verkligen läsvärd bok för alla som gillar Mitch Albom och Paulo Coelho, men gillar ni inte dem så gör er icke besvär.

Boken lämnar mig med en känsla av att allt har en mening, och att jag kan faktiskt släppa rädslan för att inte åstadkomma tillräckligt, och därför bli meningslöst. Jag tror på det som Morrie sa: "Det är så många människor som lever ett meningslöst liv. De verkar halvsovande även när de är upptagna med att göra sådant som de tycker är viktigt. Det beror på att de jagar efter fel saker. För att få mening i sitt liv måste man ägna sig åt att älska sin nästa, man måste ägna sig åt människorna i sin omgivning och åt att skapa sådant som ger en något att leva för." (Ur tisdagar med Morrie av Mitch Albom).

(Bild från http://sebblogg.files.wordpress.com/2007/04/fermpersoner.jpg).

Den du inte ser av Mari Jungstedt

Den du inte ser är Mari Jungstedts debut, men det märks inte. Språket är färgrikt och nyanserat, intrigen håller och karaktärerna trovärdiga. Berättelsen utspelar sig på ett Gotland som inväntar turistsäsongen. Efter att ha bråkat med sin pojkvän på en fest går Helena Hillerström ut med sin hund. Hon hittas mördad med ett par trosor i munnen. När småbarnsmamman Frida Lindh hittas död, även hon med trosor i munnen, inser Anders Knutas att han har med samma mördare att göra.

Den enda och största besvikelsen i boken är upplösningen, mest för att jag redan hundra sidor tidigare sett lösningen på gåtan. För mig är deckare ofta en enda stor utmaning; kommer jag att kunna luska ut vem som är mördaren och motivet innan författaren avslöjar det? I det här fallet kunde jag det, och i mina ögon gör Gotlandspolisen också ett riktigt nybörjarfel vad gäller utredningen eftersom de missar detta.

Allt är dock inte förlorat för Mari Jungstedt. Boken är kanon, och trots en vag upplösning så är den klart läsvärd. Jag ser redan fram emot att nästa bok.

(Bild från http://www.rolfner.se/monicas/Bokmappen/den_du_inte.jpg).

Are you afraid of the dark? av Sidney Sheldon

Jag hittade Are you afraid of the dark? på ett bokbord vid hotellet och insåg till min stora förvåning att här var det en bok av Sidney Sheldon som jag inte hade läst. Hör och häpna! Boken var lättläst och intrigen känns som urtypisk för Sheldon: I New York, Denver, Paris och Berlin hittas fyra människor döda; till synes omkomna i olyckor. Huvudpersonerna är två kvinnor, änkor till männen, som finner sig indragna i en stor konspiration som ifall den lyckas kommer att ta livet av miljontals människor.

Vid horisontens rand (svensk titel) innehåller få överraskningsmoment men är ändå (som med de flesta av Sheldons böcker) är det helt okej underhållning. Perfekt för en dag på stranden helt enkelt. Inget upphetsande, men inte heller någon större besvikelse.

Läs istället: Tracys hämnd, Spelets härskare och Främlingen i spegeln.

(Bild från http://www.tribuneindia.com/2004/20041003/spectrum/b16.jpg).

100 böcker

Jag hittade en rolig lista hos Malin som i sin tur hade hittat den hos Ika 2.0. Man ska fylla i vilka böcker man har läst, vilka man vill läsa, vilka man verkligen inte vill läsa samt de man inte har hört talas om. Alltid kul att få nya boktips, inte sant?

fetstil för böcker man läst

kursiv för de man vill läsa

överstrukna för de man inte vill komma i närheten av

+ markerar de böcker man har i bokhyllan

* för de böcker man aldrig hört talas om

1. The Da Vinci Code (Dan Brown)

2. Pride and Prejudice (Jane Austen)

3. To Kill A Mockingbird (Harper Lee)

4. Gone With the Wind (Margaret Mitchell)

5. + The Lord of the Rings: Return of the King (Tolkien)

6. + The Lord of the Rings: Fellowship of the Ring (Tolkien)

7. + The Lord of the Rings: The Two Towers (Tolkien)

8. Anne of Green Gables (L. M. Montgomery)

9. * Outlander (Diana Gabaldon)

10. * A Fine Balance (Rohinton Mistry)

11. + Harry Potter and the Goblet of Fire (J. K Rowling)

12. Angels and Demons (Dan Brown)

13. + Harry Potter and the Order of the Phoenix (J. K Rowling)

14. * A Prayer for Owen Meany (John Irving)

15. Memoirs of a Geisha (Arthur Golden)
16. + Harry Potter and the Philosopher's Stone (J.K Rowling)

17. * Fall on Your Knees (Ann-Marie MacDonald)

18. The Stand (Stephen King)

19. + Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (J.K Rowling)

20. Jane Eyre (Charlotte Brontë)

21. + The Hobbit (Tolkien)

22. * The Catcher in the Rye (J. D. Salinger)

23. Little Women (Louisa May Alcott)

24. * The Lovely Bones (Alice Sebold)

25. Life of Pi (Yann Martel)

26. The Hitchhiker's Guide to the Galaxy (Douglas Adams)

27. Wuthering Heights (Emily Brontë)

28. The Lion, The Witch, and the Wardrobe (C. S. Lewis)

29. * East of Eden (John Steinbeck)

30. + Tuesdays with Morrie (Mitch Albom)

31. * Dune (Frank Herbert)

32. * The Notebook (Nicholas Sparks)

33. * Atlas Shrugged (Ayn Rand)

34. 1984 (Orwell)

35. The Mists of Avalon (Marion Zimmer Bradley)

36. * The Pillars of the Earth (Ken Follett)

37. * The Power of One (Bryce Courtenay)

38. * I Know This Much is True (Wally Lamb)

39. * The Red Tent (Anita Diamant)

40. + The Alchemist (Paulo Coelho)

41. The Clan of the Cave Bear (Jean M. Auel)

42. * The Kite Runner (Khaled Hosseini)

43. + Confessions of a Shopaholic (Sophie Kinsella)

44. The Five People You Meet In Heaven (Mitch Albom)

45. + Bible

46. Anna Karenina (Tolstoy)

47. The Count of Monte Cristo (Alexandre Dumas)

48. * Angela's Ashes (Frank McCourt)

49. The Grapes of Wrath (John Steinbeck)

50. * She's Come Undone (Wally Lamb)

51. * The Poisonwood Bible (Barbara Kingsolver)

52. * A Tale of Two Cities (Dickens)

53. * Ender's Game (Orson Scott Card)

54. * Great Expectations (Dickens)

55. * The Great Gatsby (Fitzgerald)

56. * The Stone Angel (Margaret Laurence)

57. + Harry Potter and the Chamber of Secrets (J.K Rowling)

58. The Thorn Birds (Colleen McCullough)

59. * The Handmaid's Tale (Margaret Atwood)

60. * The Time Traveler's Wife (Audrew Niffenegger)

61. * Crime and Punishment (Fyodor Dostoyevsky)

62. * The Fountainhead (Ayn Rand)

63. * War and Peace (Tolstoy)

64. * Interview with the Vampire (Anne Rice)

65. * Fifth Business (Robertson Davis)

66. One Hundred Years Of Solitude (Gabriel Garcia Marquez)

67. The Sisterhood of the Travelling Pants (Ann Brashares)
68. * Catch-22 (Joseph Heller)

69. Les Miserables (Hugo)

70. The Little Prince (Antoine de Saint-Exupery)

71. + Bridget Jones Diary (Fielding)
72. * Love in the Time of Cholera (Marquez)

73. Shogun (James Clavell)

74. The English Patient (Michael Ondaatje)

75. The Secret Garden (Frances Hodgson Burnett)

76. * The Summer Tree (Guy Gavriel Kay)

77. * A Tree Grows in Brooklyn (Betty Smith)

78. The World According To Garp (John Irving)

79. * The Diviners (Margaret Laurence)

80. * Charlotte's Web (E.B. White)

81. * Not Wanted On the Voyage (Timothy Findley)

82. Of Mice And Men (Steinbeck)

83. Rebecca (Daphne DuMaurier)

84. * Wizard's First Rule (Terry Goodkind)

85. + Emma (Jane Austen)

86. * Watership Down (Richard Adams)

87. * Brave New World (Aldous Huxley)

88. * The Stone Diaries (Carol Shields)

89. * Blindness (Jose Saramago)

90. * Kane and Abel (Jeffrey Archer)

91. * In The Skin Of A Lion (Ondaatje)

92. Lord of the Flies (Golding)

93. * The Good Earth (Pearl S. Buck)

94. * The Secret Life of Bees (Sue Monk Kidd)

95. The Bourne Identity (Robert Ludlum)

96. * The Outsiders (S. E. Hinton)

97. * White Oleander (Janet Fitch)

98. * A Woman of Substance (Barbara Taylor Bradford)

99. * The Celestine Prophecy (James Redfield)

100. * Ulysses (James Joyce)

Bokresan till Kreta

Hemma igen efter en vecka på härliga Kreta! Jag bestämde mig redan på väg dit att jag skulle ta det lugnt, no stress and lots of sun. Jag har en grym bränna och har hunnit läsa 9 böcker. Vilken lyxtillvaro!

Här följer en lista:

Sidney Sheldon - Are you afraid of the dark?

Mari Jungstedt - Den du inte ser

Åsa Larsson - Solstormar

Åsa Larsson - Det blod som spillts

Mitch Albom - Fem personer du möter i himlen

Susanna Alakoski - Svinalängorna

Alexander McCall Smith - Filosofiska Söndagsklubben

Jane Green - Trollbunden

John Grisham - The Rainmaker

Som ni förstår har jag haft en toppensemester. Ska försöka publicera lite bilder senare. Klart står i alla fall att jag har fått smaka på det goda livet. Jag hoppas på att dela med mig av mina läsupplevelser inom kort. På återseende, kära läsare!

Drömsemester i Grekland

Efter en lång sommar utan semester ska jag äntligen iväg. Jag ska till Rethymnon i Grekland. Jag lovar och svär på allt heligt att ta det så lugnt som möjligt med start söndag. Sedan kommer jag att vara tillbaka och bibringa ett soligt humör samt en del nya läsupplevelser!

Jag var förbi biblioteket idag och plockade upp lite godbitar. (För övrigt har jag upptäckt att man via bibliotekets sökmotor kan söka på specifika bibliotek - i mitt fall Kungsholmens bibliotek - och sedan gå dit under lunchen för att återvända till jobbet glad såsom fågeln i morgonstunden (det märks verkligen att jag nyss har plågat mig igenom 20 sidor av Per Hagman). Böckerna jag plockat upp är:

Susanna Alakoski - Svinalängorna

Blev nyfiken på denna när jag läste kollegan Jennys blogg.

Mitch Albom - Fem personer du mötes i himlen

Tisdagar med Morrie är fantastisk, hoppas på att hitta ännu en guldgruva i denna bok av Albom.

Alexander McCall Smith - Filosofiska söndagsklubben

Jag älskar böckerna om Mma Ramotswe, och hoppas på att Isabel Dalhousie är lika älskvärd och underhållande.

Jane Green - Trollbunden

Jag har aldrig läst något av Jane Green tidigare, jag har fått för mig att hon skriver chicklitt för den mer "mogna kvinnan" (alltså otrogna makar istället för pojkvänner, blöjbytesgräl istället för vart-ska-vi-gå-ut-och-äta-gräl). Vi får se om jag har rätt.

Det är alltid skönt att ta med böcker som är lätta att läsa på semestern, alltså inga snyftare för min del. Jag vill bara ta det lugnt och jag har förhoppningsvis valt rätt repertoar för detta. Nu gäller det bara att hålla sig till semestern, jag vill ju börja läsa på en gång. Tur då att jag har fått boktips av en annan kollega, så jag ska till biblioteket och botanisera igen efter jobbet.

På återseende om lite drygt 10 dagar :)

Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman

Först måste jag erkänna att jag har gett avkall på en av mina grundregler - att läsa minst 200 sidor av varje bok. Att ge varje bok en chans att återhämta sig från en dålig inledning. Den här gången har jag läst lite drygt 20 sidor och jag känner att jag inte kan läsa en sida till. Som Howard Bloom sa: Livet är för kort för att slösas bort på dåliga böcker.

Per Hagmans inledning förtäljer något mycket uppenbart: ännu en bok skriven av en man i trettioårskris som tar sig själv på för stort allvar. Människor som skriver poesi och kallar det skönlitterärt gör mig en stor otjänst. Jag tycker nämligen om att läsa korta dikter, som en smekning, inte en plågsamt långrandig runk av självupptagenhet som i Per Hagmans fall. Tjugo sidor var vad som krävdes för att inse att jag och Per Hagman aldrig kommer att hålla sams. Jag fick detta boktips av Johan på jobbet, (som för övrigt skrev ett mail till mig och undrade om jag hade några boktips som inte var fantasy och chicklitt. Jag upplyste honom vänligt men bestämt om att jag inte läser mycket annat).

Jag ryser över att deckarförfattarinnorna i Sverige just nu får kängor från Sveriges gubbelit när Per Hagman får ge ut en småsnuskig porrfarbrorsdröm med sitt eget porträtt på framsidan. Att komma hem ska vara en schlager är en genialisk titel, men redan efter första sidan ligger jag raklång som en allsvensk målvakt och pustar i förlossningsliknande smärtor. Herremingud. Om Hagmans bok vore den sista boken som fanns kvar på jorden så skulle jag be Göran Hägglund att skriva feministisk tantsnusk.

(Bild från http://www.adlibris.se/covers/9/10/9100106232.jpg).

Skulptrisen av Minette Walters

Skulptrisen är ännu en psykologisk thriller som de flesta i Sverige fick med Expressen för ett par dagar sedan. Huvudpersonen Roz får i uppdrag att skriva om en brutal mördare, även kallad "skulptrisen", och hon dras snabbt in i en karusell av händelser. Självklart hittar Roz nya bevis och hon ställer sig frågor som ingen har ställt tidigare.

Boken är okej, den går att läsa och författarens språk fungerar någorlunda. Jag är dock inte speciellt imponerad och jag kommer inte att läsa fler böcker av Minette Walters. Boken har en större potential än resultatet redovisar, men historien blir ganska fort förutsägbar och tråkig. Skulptrisen innehåller få överraskningar på det stora hela, även om författaren har försökt att spara på trumfkortet till de sista sidorna blir det här aldrig riktigt spännande. Vill du ha spänning får du vända dig till Stieg Larsson som resten av svenska folket.

(Bild från http://nystas_bibliotek.nystas.se/skulptris.gif).

Den besynnerliga händelsen med hunden av Mark Haddon

Huvudpersonen heter Christopher och är autist. Hans största intresse är matematik och logiskt tänkande, och det är med hjälp av detta som han identifierar sin värld. Historien tar sin början när Christopher hittar grannens hund mördad. Han bestämmer sig för att "göra detektivarbete" och finna gärningsmannen.

Berättarrösten kommer från Christophers egen hand, det är han själv som så att säga har "skrivit boken". Det är en väldigt intressant bok på så sätt eftersom vi får kliva in i en autists verklighetsuppfattning. Christopher förklarar mycket tålmodigt varför han inte tycker om gult och brunt, hur han vet vad andra människor känner (han har fått en streckgubbsförteckning över leende gubbar, sura gubbar och memorerat förklaringen som hans lärarinna bifogat till varje bild) samt varför han "gör jämmer" när han känner sig förvirrad och rädd.

Det är en ganska vacker historia. För mig blir den extra intressant eftersom jag troligtvis blir lärare och ibland kommer att ha pojkar och flickor i mina klasser med autistiska störningar. Ifall jag blir speciallärare (som inte känns helt otänkbart) så är den ännu viktigare. För dig som "vanlig" människa kan jag säga att om det du vanligtvis läser är deckare, fantasy och chicklitt så ta dig inte tid och läs den här. Den är okej, men inte mer. Ägna din tid åt att leta upp bättre böcker och rekommendera dem till mig.

(Bild från http://www.boktips.net/bookimages/9146201653.gif).

Jag älskade honom av Anna Gavalda

Det här är den andra i Läs-Inte genren ni får av mig. Den enda anledningen till att jag läste en bok med denna übersmöriga titel var att jag fick den gratis. Jag jobbar i receptionen på en mediabyrå, och här får vi alla tidningar du kan tänka dig gratis. Den följde med MåBra och såg ganska nätt ut, så jag tänkte "jag kan väl pröva i alla fall, det är så typiskt mig att döma en bok efter omslaget". Frågan är bara, om man inte dömer en bok efter omslaget, hur ska man då kunna döma den? Är det meningen att man ska läsa varje bok innan man dömer, "lära känna den ordentligt"?

Jag älskade honom är en bok som handlar om en kvinna som precis har blivit lämnad av sin man. Hennes svärfar tar med henne till familjens landställe och berättar sin historia. That's it. Boken är på ca 150 sidor och varje sida liknar dålig poesi. Historien är tråkig, författaren lider av storhetsvansinne och kontentan av berättelsen är lika med noll. Behöver jag säga mer? Läs inte!

(Bild från http://tifo.btj.se/data/6656073525105584).

Första bokfemman

Inspirerad av min kollega Jenny (http://hundora.blogspot.com) och High Fidelity kör jag en top five-best of fantasy-serier. Denna bokfemma är ursprungligen min idé, fast ni får gärna göra en egen version. Som det fantasyfreak jag är har jag läst både det ena och det andra, men den här bokfemman innehåller dessvärre få överraskningar. Jag antar att ni alla håller andan av spänning, så nu kör vi!

1) J K Rowling - böckerna om Harry Potter. Om ni känner mig så vet ni att jag har varit ett hängivet fan sedan 1999, och då sista boken inte var en besvikelse (snarare en överraskande angenäm upplevelse) så toppar den här serien listan.

2) David Eddings - Sagan om Belgarion. Eddings serie är en klassiker som särskiljer sig från många andra fantasyserier med sin torra humor och sina rentutav klockrena (!)karaktärsbeskrivningar. Ett bra exempel på detta är karaktären Silke som med sitt tjuvaktiga beteende och långa näsa blivit en legend. Böckerna handlar om pojken Garion som ger sig ut på en resa tillsammans med sin tant Pol och Onkel Varg, på jakt efter något som är så viktigt att det kastade omkull hela hans värld.

3) J R R Tolkien - Härskarringen. Ett måste för alla fantasy-älskare. De flesta ifrågasätter nog en tredjeplats, men jag föredrar faktiskt serierna ovan då de är mer lättlästa än Tolkiens tegelstenar. Till exempel läser jag om Eddings serie en gång per år (då även Mallorea böckerna inkl Polgaras och Belgaraths berättelser). Tolkiens böcker har jag läst max 3 ggr sammanlagt, Bilbo - en hobbits äventyr ej inkluderat.

4) C S Lewis - böckerna om Narnia. Sagoklassiker av Tolkiens bästis Clive Staples Lewis som handlar om landet Narnia. Den mest kända av böckerna i serien är Häxan och Lejonet, berättelsen om hur fyra barn hittar en hemlig passage till landet Narnia genom ett klädskåp. C S Lewis berättelser vittnar om hans kristna tro och de värderingar som presenteras följer samma spår; ljug inte, var inte högmodig, hedra dina föräldrar. Sista boken i serien är den vackraste bok jag någonsin läst, och har du inte läst alla Narnia-böckerna - vad väntar du på?

5) Raymond E Feist - Imperiets dotter. Handlar om den unga kvinnan Mara som blir överhuvud för familjens klan efter det att hennes bror och far blivit mördade av sina landsmän. En brutal kamp startas där klanens hela existens står på spel. Det är så otroligt härligt att läsa om starka kvinnor i fantasy-serier (detta är dessvärre ingen vanligt förekommande företeelse). Kulturen i böckerna som Feist beskriver liknar ingenting jag sett, och är därför även det en angenäm läsupplevelse. Ofta tror man att loppet är kört för Maras del, och sen dyker det upp en ny kulturell företeelse som förändrar hela spelplanen. (Exmpel: självmord som resultat av vanära är vanligt förekommande). Helt klart läsvärd för alla (andra) fantasy-nördar!

Harry Potter and the Deathly Hallows - FÄRDIGLÄST!

Här följer en recension helt utan spoilers. Jag kommer inte att avslöja några platser eller händelser i boken, eller vilka karaktärer som dog.

I lördags morse 09.50 stod jag utanför Åhléns i Skanstull och väntade på att de skulle öppna. Det var totalt folktomt i fem minuter, sedan dök en massa människor upp. Jag blev mer och mer nervös över att böckerna skulle ta slut (vilket är helt sjukt, eftersom jag förhandsbokade över en månad innan släppet). När dörrarna äntligen slogs upp fick jag tvinga mig själv att gå någorlunda lugnt (jag småsprang sista biten, men försökte se ut som jag gick). Jag var nummer ett! Och detta helt utan en enda liten knuff(!). Lämnade fram min mobil med bokningsnumret och fick en liten papperspåse med boken i. Jublande lycklig slog jag upp boken redan innan jag hade lämnat affären och började läsa. Det var först en halvtimme senare som jag kom på att jag hade glömt mobilen vid disken på Åhléns.

Harry Potter and the Deathly Hallows är den överlägset mest spännande boken i serien. Det går inte att sluta att läsa och jag läste ut den på en dag. Läsningen tog mindre än 9,5 timmar och boken var ändå ca 600 sidor. Så spännande var den, gott folk. Under tiden som jag skrattade, kippade efter andan och hulkgrät så hann jag även misshandla min soffkudde och blänga hotfullt på boken. Ikväll så ska jag börja från början och läsa om den. Just nu funderar jag på vad jag ska skriva till J K Rowling. Hon måste ju fortsätta skriva (vad hon nu än skriver) även om hon är miljardär och inte behöver. Hon har ju fansen att tänka på, ett ansvar för bövelen!

Jag önskar jag kunde ge fler kommentarer, men jag vill att ni ska läsa boken, så det här är allt ni får ut av mig för den här gången. Några veckor efter det att den svenska översättningen av boken är ute så kanske ni får höra en mer utförlig recension.

Tills dess: vi ses på andra sidan!

(Bild från http://www.temp.sfbok.se/kat/img/65175.jpg).

Harry Potter and the Deathly Hallows av J K Rowling

Recension kommer efter helgen. Imorgon klockan tio står jag utanför Åhléns i Skanstull och knuffas med andra som har förhandsbokat sina ex. Jag är så spänd på vad som kommer att hända. Det finns mycket spekulationer och jag har vägrat att läsa sådana spoilers.

Vad tror jag? Jag tror inte att Harry dör. Kom igen! Det här är en barnbok. Låt den få ett relativt glücklich slut, okej?

Det är en komplicerad sak att läsa en sådan bok. För det första så vill jag aldrig att äventyret ska ta slut, alltså vill jag egentligen läsa långsamt och suga på karamellen. Men stressen över att någon annan ska veta hur den tar slut innan mig är för stor. Dessutom känner jag mig själv, börjar jag väl läsa så kommer jag inte att sluta under några omständigheter.

Vi hörs efter helgen! Jag lovar, inga spoilers :)

(Bild från http://a4.vox.com/6a00c22520056df21900d4142952cc6a47-500pi).

Tankar från sängkanten av Marian Keyes

Okej - jag är den första att erkänna det. Jag är alltid misstänksam när en författare publicerar sina redan innan publicerade krönikor plus "en massa nytt spännande material, opublicerat". Det osar alltid pr-trick för mig, som om bokförlaget har haft stormöte och kommit fram till att den där Marian Keyes inte har fått tillräckligt mycket publicitet på sistone. Vad göra? Jo, publicera en bok med redan sen innan skrivet material! Handskakningar och befodringar.

Jojo. Tankar från sängkanten är en samlingsbok för diverse godbitar från Keyes karriär som krönikör samt lite annat smått och gott. Oavsett huruvida det är ett pr-trick eller inte så skänker Keyes en del av förtjänsten för boken till ett behjärtansvärt ändamål - from Russa with love. Jag är dock inte överhövans imponerad av Keyes den här gången, men jag tycker att det var helt okej sängkants-läsning. Ifall du vill ha något lättsmält som varken smakar gott eller dåligt, och som du drömmer ljuva drömmar av, läs denna bok. Ett plus i kanten är de söta små novellerna i slutet, jag blev riktigt sugen på att skriva noveller själv.

Det är klart, jag är ju inte berömd författare. Vem skulle vilja publicera mina noveller och redan skrivna bloggar?

Frågan står öppen.

(Bild från http://bilder.panorstedt.se/bilder/Omslag/112/72638028_O_1.jpg).