
Fem personer du möter i himlen är en varm berättelse som lämnar avtryck. Den belyser ett sorgligt ämne utan att för den sakens skull vara deprimerande och långtråkig. På samma sätt som "Tisdagar med Morrie" är detta en vacker, finstämd saga med en allvarlig underton. Upplösningen var fantastisk! Jag satt på planet till Kreta och avslutade boken med tårarna sprutande. Verkligen läsvärd bok för alla som gillar Mitch Albom och Paulo Coelho, men gillar ni inte dem så gör er icke besvär.
Boken lämnar mig med en känsla av att allt har en mening, och att jag kan faktiskt släppa rädslan för att inte åstadkomma tillräckligt, och därför bli meningslöst. Jag tror på det som Morrie sa: "Det är så många människor som lever ett meningslöst liv. De verkar halvsovande även när de är upptagna med att göra sådant som de tycker är viktigt. Det beror på att de jagar efter fel saker. För att få mening i sitt liv måste man ägna sig åt att älska sin nästa, man måste ägna sig åt människorna i sin omgivning och åt att skapa sådant som ger en något att leva för." (Ur tisdagar med Morrie av Mitch Albom).
2 kommentarer:
Gud vad jag blir GLAD att du gillade den!!
Annars: Fy fan Sis vad J är boooored!! Jag dör om jag inte får komma ner snart och skaka av mig småstadsdammet lite!!
Tack for intiresny Blog
Skicka en kommentar