
Den enda och största besvikelsen i boken är upplösningen, mest för att jag redan hundra sidor tidigare sett lösningen på gåtan. För mig är deckare ofta en enda stor utmaning; kommer jag att kunna luska ut vem som är mördaren och motivet innan författaren avslöjar det? I det här fallet kunde jag det, och i mina ögon gör Gotlandspolisen också ett riktigt nybörjarfel vad gäller utredningen eftersom de missar detta.
Allt är dock inte förlorat för Mari Jungstedt. Boken är kanon, och trots en vag upplösning så är den klart läsvärd. Jag ser redan fram emot att nästa bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar