The Rainmaker av John Grisham

Ni som tidigare har sett Tom Cruise se bajsnödig ut i the Firm kanske ryggar för namnet John Grisham. Då vill jag först meddela er om att boken the Firm kanske är 1,000 gånger bättre än filmen (det känns som att böcker brukar vara bättre än filmer, tycker ni inte?)

The Rainmaker handlar om Rudy Baylor, en advokatstudent som snart tar examen från Memphis Law School. Han har redan fått en position vid en advokatbyrå, men förlorar platsen när byrån blir uppköpt av en större advokatbyrå. Efter det så går allt fel för Rudy Baylor. Genom en kurs han tvingats ta möter han sina första klienter. Han bestämmer sig för att representera paret Black i en stämning av försäkringsbolaget Great Benefits. Plötsligt så ska Rudy Baylor, som inte ens är färdig med examen, gå upp i rätten mot den legendariske advokaten Leo Drummsold, som inte har förlorat ett mål på 11 år. Dessutom är Rudy bankrutt, arbetslös och bostadslös. Till råga på allt är Leo Drummsold orsaken till hans prekära situation; Leo tillhör nämligen byrån som såg till att Rudy fick sparken.

Boken är ruskigt bra. Nuff said. Läs nu!

(Bild från http://img.tesco.com/pi/Books/M/10/9780099179610.jpg).

Filosofiska söndagsklubben av Alexander McCall Smith

För er som har läst Damernas detektivbyrå-serien så är Alexander McCall Smith välbekant. Jag hade tidigare hört talas om att det fanns en annan detektivserie som författaren skrivit. Jag tyckte även namnet var intressant, tänkte att "nu får jag min filosofi-lektion som jag har längtat efter hela livet."

Filosofiska söndagsklubben är första delen i serien om Isabel Dalhousie, en chefredaktör i 40-års åldern som är ekonomiskt oberoende och vurmar för "det gamla Edinburgh". Isabelle blir vittne till ett dödsfall, en man faller från balkongen på operan precis framför henne. Polisen avskriver det snabbt som ett olycksfall, men Isabel är övertygad om att det är överlagt mord.

Jag önskar att jag kunde säga att den här boken var bra, men den är inte det. Dessutom är den inte ens en bråkdel så charmig som Damernas detektivbyrå-böckerna. Nej, det här är inget jag rekommenderar. Men den är inte så dålig att det blir en läs-inte, och det är tur det, för Alexander McCall Smith skulle i såna fall ha dalat från stjärnhimlen med ljusets hastighet.

(Bild från http://www.lauramagasin.se/Temp/imageresize/255924049.jpg).

Den du inte ser av Mari Jungstedt

Den du inte ser är Mari Jungstedts debut, men det märks inte. Språket är färgrikt och nyanserat, intrigen håller och karaktärerna trovärdiga. Berättelsen utspelar sig på ett Gotland som inväntar turistsäsongen. Efter att ha bråkat med sin pojkvän på en fest går Helena Hillerström ut med sin hund. Hon hittas mördad med ett par trosor i munnen. När småbarnsmamman Frida Lindh hittas död, även hon med trosor i munnen, inser Anders Knutas att han har med samma mördare att göra.

Den enda och största besvikelsen i boken är upplösningen, mest för att jag redan hundra sidor tidigare sett lösningen på gåtan. För mig är deckare ofta en enda stor utmaning; kommer jag att kunna luska ut vem som är mördaren och motivet innan författaren avslöjar det? I det här fallet kunde jag det, och i mina ögon gör Gotlandspolisen också ett riktigt nybörjarfel vad gäller utredningen eftersom de missar detta.

Allt är dock inte förlorat för Mari Jungstedt. Boken är kanon, och trots en vag upplösning så är den klart läsvärd. Jag ser redan fram emot att nästa bok.

(Bild från http://www.rolfner.se/monicas/Bokmappen/den_du_inte.jpg).

Are you afraid of the dark? av Sidney Sheldon

Jag hittade Are you afraid of the dark? på ett bokbord vid hotellet och insåg till min stora förvåning att här var det en bok av Sidney Sheldon som jag inte hade läst. Hör och häpna! Boken var lättläst och intrigen känns som urtypisk för Sheldon: I New York, Denver, Paris och Berlin hittas fyra människor döda; till synes omkomna i olyckor. Huvudpersonerna är två kvinnor, änkor till männen, som finner sig indragna i en stor konspiration som ifall den lyckas kommer att ta livet av miljontals människor.

Vid horisontens rand (svensk titel) innehåller få överraskningsmoment men är ändå (som med de flesta av Sheldons böcker) är det helt okej underhållning. Perfekt för en dag på stranden helt enkelt. Inget upphetsande, men inte heller någon större besvikelse.

Läs istället: Tracys hämnd, Spelets härskare och Främlingen i spegeln.

(Bild från http://www.tribuneindia.com/2004/20041003/spectrum/b16.jpg).

Skulptrisen av Minette Walters

Skulptrisen är ännu en psykologisk thriller som de flesta i Sverige fick med Expressen för ett par dagar sedan. Huvudpersonen Roz får i uppdrag att skriva om en brutal mördare, även kallad "skulptrisen", och hon dras snabbt in i en karusell av händelser. Självklart hittar Roz nya bevis och hon ställer sig frågor som ingen har ställt tidigare.

Boken är okej, den går att läsa och författarens språk fungerar någorlunda. Jag är dock inte speciellt imponerad och jag kommer inte att läsa fler böcker av Minette Walters. Boken har en större potential än resultatet redovisar, men historien blir ganska fort förutsägbar och tråkig. Skulptrisen innehåller få överraskningar på det stora hela, även om författaren har försökt att spara på trumfkortet till de sista sidorna blir det här aldrig riktigt spännande. Vill du ha spänning får du vända dig till Stieg Larsson som resten av svenska folket.

(Bild från http://nystas_bibliotek.nystas.se/skulptris.gif).

Den besynnerliga händelsen med hunden av Mark Haddon

Huvudpersonen heter Christopher och är autist. Hans största intresse är matematik och logiskt tänkande, och det är med hjälp av detta som han identifierar sin värld. Historien tar sin början när Christopher hittar grannens hund mördad. Han bestämmer sig för att "göra detektivarbete" och finna gärningsmannen.

Berättarrösten kommer från Christophers egen hand, det är han själv som så att säga har "skrivit boken". Det är en väldigt intressant bok på så sätt eftersom vi får kliva in i en autists verklighetsuppfattning. Christopher förklarar mycket tålmodigt varför han inte tycker om gult och brunt, hur han vet vad andra människor känner (han har fått en streckgubbsförteckning över leende gubbar, sura gubbar och memorerat förklaringen som hans lärarinna bifogat till varje bild) samt varför han "gör jämmer" när han känner sig förvirrad och rädd.

Det är en ganska vacker historia. För mig blir den extra intressant eftersom jag troligtvis blir lärare och ibland kommer att ha pojkar och flickor i mina klasser med autistiska störningar. Ifall jag blir speciallärare (som inte känns helt otänkbart) så är den ännu viktigare. För dig som "vanlig" människa kan jag säga att om det du vanligtvis läser är deckare, fantasy och chicklitt så ta dig inte tid och läs den här. Den är okej, men inte mer. Ägna din tid åt att leta upp bättre böcker och rekommendera dem till mig.

(Bild från http://www.boktips.net/bookimages/9146201653.gif).

Livets skafferi av Alexander McCall Smith

Livets skafferi är den femte boken i serien om Mma Ramotswe, grundaren till Damernas detektivbyrå i Botswana. Boken är lika charmig som sina föregångare, och med tillika klockrena citat:

"Det var en förfärlig sak som omvärlden gjort mot Afrika när man hade tvingat på dem idén att slanka kvinnor, en del lika smala som en sebokoldi, en tusenfoting, var tilldragande. Det var inte vad män verkligen ville ha. Män ville ha kvinnor vars form påminde dem om goda saker på bordet." (McCall Smith, Livets skafferi, s. 19).

Det här är i korta drag en feel good-bok, och för er som inte har läst föregående böcker kan jag verkligen rekommendera dem. De är dessutom lättlästa, även om ett sådant uttalande från en person som läser en sida mellan 30 och 60 sekunder inte är mycket värt. (Jag läser alltså ut denna bok på mindre än fyra timmar, inklusive pauser. Detta är både ett gissel, t ex när boken är så bra att man inte vill att den ska ta slut, och positivt eftersom jag läser många bra böcker på förhållandevis kort tid).

Mma Ramotswe är fortfarande ogift, kan jag avslöja, trots att hon accepterade mr J.L.B. Matekonis frieri redan i första boken. Det är det vanliga upplägget i boken, alla har sina problem som de hjälps åt att lösa. Någon hoppar fallskärm för välgörenhet, en annan flyttar till ett hus där det finns en kran med vatten(!). Afrika är en världsdel som alltid har fascinerat mig, och böckerna om Damernas detektivbyrå har snarare underblåst denna fascination. Det är välskrivet, tilltalande och främmande. Mma Ramotswe är en klippa som jag tänker ta fasta på och fortsätta följa i framtiden. Jag hoppas att Alexander McCall Smith fortsätter att skriva om det oemotståndliga Botswana och Damernas detektivbyrå.

(Bild från: http://www.gummessons.com/Produkter2006/060816/livets_skafferi.jpg).