Livets skafferi är den femte boken i serien om Mma Ramotswe, grundaren till Damernas detektivbyrå i Botswana. Boken är lika charmig som sina föregångare, och med tillika klockrena citat:"Det var en förfärlig sak som omvärlden gjort mot Afrika när man hade tvingat på dem idén att slanka kvinnor, en del lika smala som en sebokoldi, en tusenfoting, var tilldragande. Det var inte vad män verkligen ville ha. Män ville ha kvinnor vars form påminde dem om goda saker på bordet." (McCall Smith, Livets skafferi, s. 19).
Det här är i korta drag en feel good-bok, och för er som inte har läst föregående böcker kan jag verkligen rekommendera dem. De är dessutom lättlästa, även om ett sådant uttalande från en person som läser en sida mellan 30 och 60 sekunder inte är mycket värt. (Jag läser alltså ut denna bok på mindre än fyra timmar, inklusive pauser. Detta är både ett gissel, t ex när boken är så bra att man inte vill att den ska ta slut, och positivt eftersom jag läser många bra böcker på förhållandevis kort tid).
Mma Ramotswe är fortfarande ogift, kan jag avslöja, trots att hon accepterade mr J.L.B. Matekonis frieri redan i första boken. Det är det vanliga upplägget i boken, alla har sina problem som de hjälps åt att lösa. Någon hoppar fallskärm för välgörenhet, en annan flyttar till ett hus där det finns en kran med vatten(!). Afrika är en världsdel som alltid har fascinerat mig, och böckerna om Damernas detektivbyrå har snarare underblåst denna fascination. Det är välskrivet, tilltalande och främmande. Mma Ramotswe är en klippa som jag tänker ta fasta på och fortsätta följa i framtiden. Jag hoppas att Alexander McCall Smith fortsätter att skriva om det oemotståndliga Botswana och Damernas detektivbyrå.
Det här är i korta drag en feel good-bok, och för er som inte har läst föregående böcker kan jag verkligen rekommendera dem. De är dessutom lättlästa, även om ett sådant uttalande från en person som läser en sida mellan 30 och 60 sekunder inte är mycket värt. (Jag läser alltså ut denna bok på mindre än fyra timmar, inklusive pauser. Detta är både ett gissel, t ex när boken är så bra att man inte vill att den ska ta slut, och positivt eftersom jag läser många bra böcker på förhållandevis kort tid).
Mma Ramotswe är fortfarande ogift, kan jag avslöja, trots att hon accepterade mr J.L.B. Matekonis frieri redan i första boken. Det är det vanliga upplägget i boken, alla har sina problem som de hjälps åt att lösa. Någon hoppar fallskärm för välgörenhet, en annan flyttar till ett hus där det finns en kran med vatten(!). Afrika är en världsdel som alltid har fascinerat mig, och böckerna om Damernas detektivbyrå har snarare underblåst denna fascination. Det är välskrivet, tilltalande och främmande. Mma Ramotswe är en klippa som jag tänker ta fasta på och fortsätta följa i framtiden. Jag hoppas att Alexander McCall Smith fortsätter att skriva om det oemotståndliga Botswana och Damernas detektivbyrå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar