Skriver härmed för att annonsera om att bloggen kanske får en uppryckning nu till våren.
Den som lever får se!
fredag 14 mars 2008
fredag 17 augusti 2007
Bokfemman vecka 33
Veckans bokfemma var en utmaning: Nämn dina 5 favoriter - böcker eller författare. Utmaningen utfärdades av Malin och antas härmed. Måste dock påpeka att det var grymt svårt att inte härma, då jag och Malin har väldigt lika smak. Jag har försökt att vara unik och valt följande författare:
- Marian Keyes. Chicklitt-genrens drottning från Irland imponerade stort på mig med "En oväntad semester". Sedan har jag gråtit, skrattat, lusläst och lyxat med pocketböckerna. Min kille tyckte jag skulle lägga upp några böcker på vinden för att få plats med mer i hyllan. Jag vägrade.
- J K Rowling. Ledsen, men här kommer första dubletten. Joanne Rowling är den överlägset bästa fantasyförfattaren jag har läst. Hon skriver sagor som passar stora och små barn lika bra som vuxna och pensionärer. Hennes berättande röst är fantastisk, och hon är en mästare på att bygga upp trovärdiga personporträtt. Jag hoppas att denna dam inte slutar med Harry Potter, hon är så mycket mer än så.
- Oscar Wilde. Med både pjäser och böcker i bagaget är Wilde den efter Shakespeare kanske mest citerade författaren från England. De flesta kan Wildes bakgrund; bög, fängslad och död på grund av detta. Det är dock få människor som har tagit sig tid till att läsa Wilde förutom "a picture of Dorian Grey". Glöm för allt i världen inte "the importance of being Earnest" samt "Spöket från Canterville"!
- C S Lewis. Två författare i fantasygenren är kanske lite förutsägbart, men som det fantasyfreak jag är så är det väl bara att vänta. C S Lewis serie om Narnia är ett måste för alla, och den kröns enligt mig av Prins Caspian och skeppet Gryningen.
- Daphne Du Maurier. Av en enda anledning; Rebecca. Den boken väckte läsintresset hos mig på allvar.
The Rainmaker av John Grisham
Ni som tidigare har sett Tom Cruise se bajsnödig ut i the Firm kanske ryggar för namnet John Grisham. Då vill jag först meddela er om att boken the Firm kanske är 1,000 gånger bättre än filmen (det känns som att böcker brukar vara bättre än filmer, tycker ni inte?)
The Rainmaker handlar om Rudy Baylor, en advokatstudent som snart tar examen från Memphis Law School. Han har redan fått en position vid en advokatbyrå, men förlorar platsen när byrån blir uppköpt av en större advokatbyrå. Efter det så går allt fel för Rudy Baylor. Genom en kurs han tvingats ta möter han sina första klienter. Han bestämmer sig för att representera paret Black i en stämning av försäkringsbolaget Great Benefits. Plötsligt så ska Rudy Baylor, som inte ens är färdig med examen, gå upp i rätten mot den legendariske advokaten Leo Drummsold, som inte har förlorat ett mål på 11 år. Dessutom är Rudy bankrutt, arbetslös och bostadslös. Till råga på allt är Leo Drummsold orsaken till hans prekära situation; Leo tillhör nämligen byrån som såg till att Rudy fick sparken.
Boken är ruskigt bra. Nuff said. Läs nu!
(Bild från http://img.tesco.com/pi/Books/M/10/9780099179610.jpg).
Trollbunden av Jane Green
När jag läste baksidan av den här boken så tänkte jag "här har vi en chicklitt för den mogna kvinnan". Och det är det verkligen. De flesta böckerna i chicklittgenren handlar om kvinnor i åldrarna 30-35, och det är sällan som huvudpersonen är stadgad.I Trollbunden får vi möta lyxhustrun Alice som har omformat hela sitt liv och sin livsstil efter en man som hon vill behaga. Historierna om Joes otrohet är först som viskningar, men det blir mer och mer uppenbart att något är fel. Alice tror inte att Joe är otrogen, men förhållandet knakar och en flytt till USA kan bli nytändningen förhållandet behöver. Alice får det hon alltid önskat sig - ett hus på landet - men Joe får en helt ny hustru som intresserar sig för kakbakning, trädgårdsskötsel, blombinderi och hunddressyr.
Historien är ganska platt och tråkig, utan de underhållande moment som jag gillar mest hos andra författare (Keyes, Kinsella, Maxted). Inget jag rekommenderar. Dessutom är hela boken skriven i infinitiv istället för imperfekt. För er som inte vet vad detta innebär så läs gärna denna bok som skräckexempel. Den inre dialogen blir helt platt av detta konstgrepp, med härliga inlägg som liknar: "A är förvirrad. Vill J inte ha henne längre. A går till köket och tar en kopp kaffe. Kanske har J en älskarinna? A blir ledsen. A är så ensam i det stora köket."
Huvvaligen!
Filosofiska söndagsklubben av Alexander McCall Smith
För er som har läst Damernas detektivbyrå-serien så är Alexander McCall Smith välbekant. Jag hade tidigare hört talas om att det fanns en annan detektivserie som författaren skrivit. Jag tyckte även namnet var intressant, tänkte att "nu får jag min filosofi-lektion som jag har längtat efter hela livet."Filosofiska söndagsklubben är första delen i serien om Isabel Dalhousie, en chefredaktör i 40-års åldern som är ekonomiskt oberoende och vurmar för "det gamla Edinburgh". Isabelle blir vittne till ett dödsfall, en man faller från balkongen på operan precis framför henne. Polisen avskriver det snabbt som ett olycksfall, men Isabel är övertygad om att det är överlagt mord.
Jag önskar att jag kunde säga att den här boken var bra, men den är inte det. Dessutom är den inte ens en bråkdel så charmig som Damernas detektivbyrå-böckerna. Nej, det här är inget jag rekommenderar. Men den är inte så dålig att det blir en läs-inte, och det är tur det, för Alexander McCall Smith skulle i såna fall ha dalat från stjärnhimlen med ljusets hastighet.
tisdag 14 augusti 2007
Svinalängorna av Susanna Alakoski
Sällan har en bok fått så mycket uppmärksamhet som denna. Susanna Alakoskis debutbok vann Augustpriset och har bland annat hyllats av SvD: ”En av de mest fängslande och underhållande romaner jag har läst på många år.”Vi får följa med finska Leena och hennes familj när de flyttar in i sin nya lägenhet. Äntligen ska de få inomhustoalett, parkettgolv, blommor på balkongen. Området befolkas snabbt av andra familjer och kallas Svinalängorna. Berättelsen beskriver ett barns utsatthet och stundtals outhärdliga ensamhet. Båda föräldrarna är periodare, alkoholister som super i veckor och sedan håller sig nyktra en tid. Varje period börjar på samma sätt, med bullar, påsen på cykelstyret, fest. Perioderna slutar i missär: Ingen mat i skåpen, inga rena kläder, utslagna vuxna som tuppat av här och där, rutor som slås sönder i vredesmod, grovt språk och slagsmål.
Jag hade redan hört mycket om Svinalängorna, om att antingen så hatar man boken eller så älskar man den. Personligen var den inget för mig. Boken var intressant så till vida att den beskriver en klasskildring och en tid som för mig är svunnen sedan länge. Dessutom svider det till när Leena upprepade gånger får "hjälp" av Soc bara för att sedan få flytta hem igen. Jag tyckte inte om språket, det var mest det. Som så många andra svenska författare så blir språket pretentiöst. Jag vet att det är många som håller med mig om det här, varför skulle annars Liza Marklund och Åsa Larsson blivit så populära? (Leif G W Persson håller inte med mig, men så skulle jag förstås aldrig läsa en bok av honom, pretentiösa gubbstrutt). Jag blev alldeles matt när jag läste boken, och förstås klämde jag fram några tårar som alltid när jag läser något riktigt sorgligt. Dock så skulle jag inte läsa om boken, den var inte tillräckligt bra. Det kan hända att min besvikelse orsakats av hypen kring Svinalängorna, men jag tror inte det. Jag föredrar böcker som går från A till B, inte från missär till missär.
Oavsett hype eller inte.
Fem personer du möter i himlen av Mitch Albom
Jag har tidigare läst "Tisdagar med Morrie" av Mitch Albom och den blev snabbt en favorit. Därför var förväntningarna höga inför denna bok som börjar med huvudpersonen Eddies död. Ed är en gammal krigsveteran som arbetar som vaktmästare på ett nöjesfält. Han krigar för sitt land, gifter sig och är aldrig någon till last. Han har bara en ånger – att han aldrig "gjorde något" med sitt liv. När han dör åttiotre år gammal i en tragisk olycka på nöjesfältet kommer han till himlen. Där möter han fem personer, några som man har känt, andra som kan ha varit främlingar. De belyser mysterierna i hans "meningslösa" liv, och avslöjar den skrämmande hemligheten bakom den ständiga frågan: Varför var jag där?Fem personer du möter i himlen är en varm berättelse som lämnar avtryck. Den belyser ett sorgligt ämne utan att för den sakens skull vara deprimerande och långtråkig. På samma sätt som "Tisdagar med Morrie" är detta en vacker, finstämd saga med en allvarlig underton. Upplösningen var fantastisk! Jag satt på planet till Kreta och avslutade boken med tårarna sprutande. Verkligen läsvärd bok för alla som gillar Mitch Albom och Paulo Coelho, men gillar ni inte dem så gör er icke besvär.
Boken lämnar mig med en känsla av att allt har en mening, och att jag kan faktiskt släppa rädslan för att inte åstadkomma tillräckligt, och därför bli meningslöst. Jag tror på det som Morrie sa: "Det är så många människor som lever ett meningslöst liv. De verkar halvsovande även när de är upptagna med att göra sådant som de tycker är viktigt. Det beror på att de jagar efter fel saker. För att få mening i sitt liv måste man ägna sig åt att älska sin nästa, man måste ägna sig åt människorna i sin omgivning och åt att skapa sådant som ger en något att leva för." (Ur tisdagar med Morrie av Mitch Albom).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)