Fem personer du möter i himlen av Mitch Albom

Jag har tidigare läst "Tisdagar med Morrie" av Mitch Albom och den blev snabbt en favorit. Därför var förväntningarna höga inför denna bok som börjar med huvudpersonen Eddies död. Ed är en gammal krigsveteran som arbetar som vaktmästare på ett nöjesfält. Han krigar för sitt land, gifter sig och är aldrig någon till last. Han har bara en ånger – att han aldrig "gjorde något" med sitt liv. När han dör åttiotre år gammal i en tragisk olycka på nöjesfältet kommer han till himlen. Där möter han fem personer, några som man har känt, andra som kan ha varit främlingar. De belyser mysterierna i hans "meningslösa" liv, och avslöjar den skrämmande hemligheten bakom den ständiga frågan: Varför var jag där?

Fem personer du möter i himlen är en varm berättelse som lämnar avtryck. Den belyser ett sorgligt ämne utan att för den sakens skull vara deprimerande och långtråkig. På samma sätt som "Tisdagar med Morrie" är detta en vacker, finstämd saga med en allvarlig underton. Upplösningen var fantastisk! Jag satt på planet till Kreta och avslutade boken med tårarna sprutande. Verkligen läsvärd bok för alla som gillar Mitch Albom och Paulo Coelho, men gillar ni inte dem så gör er icke besvär.

Boken lämnar mig med en känsla av att allt har en mening, och att jag kan faktiskt släppa rädslan för att inte åstadkomma tillräckligt, och därför bli meningslöst. Jag tror på det som Morrie sa: "Det är så många människor som lever ett meningslöst liv. De verkar halvsovande även när de är upptagna med att göra sådant som de tycker är viktigt. Det beror på att de jagar efter fel saker. För att få mening i sitt liv måste man ägna sig åt att älska sin nästa, man måste ägna sig åt människorna i sin omgivning och åt att skapa sådant som ger en något att leva för." (Ur tisdagar med Morrie av Mitch Albom).

(Bild från http://sebblogg.files.wordpress.com/2007/04/fermpersoner.jpg).